A day in the life with.....
Hej!
Grattis till Green Card!! Har jag ju alldeles glomt att kommentera!! Harligt det maste kannas!! Far man fortfarande en ovikt ny dollar sedel med i brevet som valkomstpresent?? Haha, jag sparade min som minne! :)
Vad jobbade du med i Sverige, och vad har du tankt att soka for jobb har i USA nu nar du fatt kortet? Kram Liz
Fint skrivet! Jag kan känna igen mig i en hel del i vad du skriver. Min man och jag gifte oss 22/8-09 i Sverige och levde åtskilda till den 14/9-10 då jag äntligen fick mitt green card. Nu har jag varit här i 3 månader och fått kortet och ssn och är fortfarande i en overklighetsbubbla. Förlorade också en av mina bästa vänner som har tagit det väldigt personligt att jag åkte. Jag tror absolut att man lär sig väldigt mycket om sig själv i såna här situationer och även fast jag saknar min familj, vänner och tryggheten hemma så ångrar jag inte en sekund att jag flyttade hit eller all den väntan. Du verkar vara en väldigt positiv och layback person och jag tror det hjälper att inte göra allt så mycket större än vad det är. Jag brukar inte skriva så värst mycket kommentarer och jag ser ju nu att det har blivit en liten novell, men jag kände bara att jag blev "träffad" och var tvungen:)
oh vad jag känner igen med i vad du skriver, inget kommer gratis och det märks extra tydligt här borta där vi inte har samma kontaktnät. Det är tur att vi har varandra i bloggvärlden som peppar och stöttar!
Forstar att detta ar har vart omtumlande for dig. Mycke som hant och forrandrats! Vi alla ar ju olika och har olika liv, men maste saga att jag kan satta mig in i din sits valdigt val... har ju varit med om liknande sjalv. Sjalv har jag vuxit nat enormt sen jag forst kom hit.. det har gatt upp och ner, varit jobbigt, svart, roligt och underbart och allt daremellan! Man lar sig mycket om sig sjalv och blir sa mycket starkare! Det ar inte alla som klarar att lamna tryggheten hemma i sverige, familj och vanner for att bosatta sig pa andra sidan jorden sjalv... det ar starkt gjort! Ser fram emot det nya aret myself...:) blir nog bra ska du se! :)
Min älskade unge!! Jag tycker du har varit fantastiskt "duktig" det här året!Förstår ju att det har vart otroligt tufft många gånger-både för dej o Brandon . Ni är jätteduktiga o jag tror att kärleken mellan er bara blivit starkare efter alla prövningar:) Bra kämpat!!
Det är så nyttigt för mig att läsa sånt här, jag är helt inställd på att det kommer vara jobbigt att lämna Sverige. Det är lätt att tänka att "bara jag får vara med min man så kommer allt kännas bra" men riktigt så lätt är det ju inte :) Hoppas du kommer till ro snart!
Mycket bra och välskrivet inlägg. Det är kul att få läsa om hur du har det och vad du gör om dagarna. Nu står det inte på förrän du ska ha väskorna klara för att åka mot ett snöigt och kallt sverige. Jag undrar jag hur du ska klara dig utan Miles och Brandon haha
Här har du en till som känner sig träffad, PRECIS sådär är det ju att flytta och lämna allt. Jag kände mig som en riktig alien i början, särskilt i "hemmafrurollen". Jag tycker du verkar ha en skönt sund inställning till det hela, det gäller att se målet och veta att alla bitar kommer falla på plats bara man jobbar för det! Lycka till bloggvännen!
